Franz Xaver Winterhalter
Franz Xaver Winterhalter's Oil Paintings
Franz Xaver Winterhalter Museum
20 April 1805 - 8 July 1873. German painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Franz Xaver Winterhalter.org, welcome & enjoy!
Franz Xaver Winterhalter.org
 

Franz Xaver Winterhalter
Julia Louisa Bosville, Lady Middleton
1863
ID: 00603

Franz Xaver Winterhalter Julia Louisa Bosville, Lady Middleton
Go Back!



Franz Xaver Winterhalter Julia Louisa Bosville, Lady Middleton


Go Back!


 

Franz Xaver Winterhalter

German 1805-1873 Franz Xaver Winterhalter Galleries German painter and lithographer. He trained as a draughtsman and lithographer in the workshop of Karl Ludwig Scheler (1785-1852) in Freiburg im Breisgau and went to Munich in 1823, sponsored by the industrialist Baron Eichtal. In 1825 he began a course of study at the Akademie and was granted a stipend by Ludwig I, Grand Duke of Baden. The theoretical approach to art of the Akademie under the direction of Peter Cornelius was unfamiliar to him, as in Freiburg he had been required to paint in a popular style. He found the stimulus for his future development in the studio of Joseph Stieler, a portrait painter who was much in demand and who derived inspiration from French painting. Winterhalter became his collaborator in 1825. From Stieler he learnt to make the heads of figures emerge from shadow and to use light in the modelling of faces. He moved to Karlsruhe in 1830 with his brother Hermann Winterhalter (1808-92), who had also trained with Scheler and had followed him to Munich.  Related Paintings of Franz Xaver Winterhalter :. | The Maharajah Duleep Singh | Queen Victoria (mk25) | Princess of Sayn-Wittgenstein | Albert, Prince Consort | Charlotte Stuart, Viscountess Canning |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
HORENBOUT, Gerard
Flemish Northern Renaissance Painter and Manuscript Illuminator, ca.1465-1541 Painter, designer, scribe and cartographer. He may have been the pupil of Li?vin de Stoevere ( fl 1463), the only painter of the five artists who guaranteed his admission fee into the guild of painters and illuminators in Ghent in 1487. Horenbout became a versatile and productive artist, painting altarpieces, portraits and illuminated manuscripts and designing tapestries and stained-glass windows. He also collaborated with the nuns of the convent of Galilee near Ghent in making a model garden with flowers made of cloth that he delivered to Margaret of Austria, Regent of the Netherlands, at her court in Mechelen. He seems to have achieved a degree of wealth commensurate with his output: in 1503 he acquired a house
Forbes, Edwin
1839-1895 ,was an American landscape painter and etcher who first gained fame during the American Civil War for his detailed and dramatic sketches of military subjects, including battlefield combat scenes. Forbes was born in New York, studied under A. F. Tait, and began as an animal and landscape painter. During the Civil War, he was special artist for Frank Leslie Magazine. Many of the spirited etchings he drew during the conflict were later presented by General Sherman to the government. They are now preserved in the War Office at Washington because of their historic value. After the war, Forbes painted landscape and cattle scenes, among which are Orange County Pasture (1879) and Evening??Sheep Pasture (1881). In 1877 he was made an honorary member of the London Etching Club. He died in 1895 in Brooklyn and is buried in Green-Wood Cemetery.






Franz Xaver Winterhalter
All the Franz Xaver Winterhalter's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved